Märklig helg!
Det var ett tag sen jag skrev... Har medvetet försökt ha några dagar utan internet, msn och blogg, rätt skönt faktiskt. Ja, vad här hänt de senaste dagarna. Riktigt mysig kväll i fredags med spinning och solning på Sats, sen middag hos Sara med henne och Erika. Vi svullade räkor, bakad potatis, lax och annat smått och gott. Blev lite kikande på Så ska det låta också, Måns var med, vilken röst. Me like!
I lördags var det så dags för match igen, mot Råsunda och gamla lagspelare. Lite av en hatmatch kan man säga och oj vad jag var taggad. Kändes så himla bra att spela och så som ett slag i magen, efter några minuter i andra så fick jag sitta. Fick en förklaring mellan andra och tredje att det var för mycket brottning/hårt spel match och det inte passade mig. Tog mod till mig och sa att jag inte höll med och gick sen upp rak i ryggen för att heja på laget. Fick spela några byten till i slutet av matchen, men tyvärr förlorade vi med 4-2. Märkligt hur det kan se ut, tycker ärligt att jag var en av få som kämpade och gav 100 %. Bildbevis kommer då Stefan var fotograf :)
Igår kväll hade vi schlagermys hemma, fast vi var i grannarnas hus för att kunna få lite mer plats och njuta av öppen spis också. Tacos och massa gott, tyvärr ingen vidare schlagerunderhållning. Som tur är så hade vi Jessika som stod för härliga dansnummer :)
Vaknade inatt av ett paniksamtal och har ingen lust att skriva så mycket om det just här men har klurat mycket inatt på förhållanden, svartsjuka, tårar, svek och beslut. Hur vet man då det är dags att ta steget? Hur mycket ska en som står vid sidan om "bry" sig? Hur länge är det värt att kämpa? Massor med kramar till alla det berör!
Nu ska jag göra mig klar för att se vår juniorer spöa Duvbo i en "måste" match. Lugn söndag kväll sen utan några måsten, känns väldigt skönt. Ett stort minus idag dock, HAR GRYM TANDVÄRK. Kan inte den där visdomstanden öka lite och bara komma upp.
Puss & Kram!
I lördags var det så dags för match igen, mot Råsunda och gamla lagspelare. Lite av en hatmatch kan man säga och oj vad jag var taggad. Kändes så himla bra att spela och så som ett slag i magen, efter några minuter i andra så fick jag sitta. Fick en förklaring mellan andra och tredje att det var för mycket brottning/hårt spel match och det inte passade mig. Tog mod till mig och sa att jag inte höll med och gick sen upp rak i ryggen för att heja på laget. Fick spela några byten till i slutet av matchen, men tyvärr förlorade vi med 4-2. Märkligt hur det kan se ut, tycker ärligt att jag var en av få som kämpade och gav 100 %. Bildbevis kommer då Stefan var fotograf :)
Igår kväll hade vi schlagermys hemma, fast vi var i grannarnas hus för att kunna få lite mer plats och njuta av öppen spis också. Tacos och massa gott, tyvärr ingen vidare schlagerunderhållning. Som tur är så hade vi Jessika som stod för härliga dansnummer :)
Vaknade inatt av ett paniksamtal och har ingen lust att skriva så mycket om det just här men har klurat mycket inatt på förhållanden, svartsjuka, tårar, svek och beslut. Hur vet man då det är dags att ta steget? Hur mycket ska en som står vid sidan om "bry" sig? Hur länge är det värt att kämpa? Massor med kramar till alla det berör!
Nu ska jag göra mig klar för att se vår juniorer spöa Duvbo i en "måste" match. Lugn söndag kväll sen utan några måsten, känns väldigt skönt. Ett stort minus idag dock, HAR GRYM TANDVÄRK. Kan inte den där visdomstanden öka lite och bara komma upp.
Puss & Kram!
Kommentarer
Postat av: faster
Ja, usch livet e bara en straffkomendering till något bättre där uppe! Det går upp och det går ner!
Vi får hoppas på det bästa!! Så klart! Många kramar från faster
Postat av: Johanna
Upp och ner helt klart, bara att vänja sig och lära sig njuta då det är uppåt :) Kram tillbaks!
Trackback