Vår i luften
Noah växer och mår fint, han börjar få ett riktigt humör. Jag var inne en sväng nu innan jag gick hit till biblioteket och sköterskan bytte cpap på honom. Oj, vilket liv det var :) Men alla säger att det är ett sundhetstecken så det är väl bara att le åt det hela. Det är fler barn och föräldrar på avdelningen nu, på gott och ont. Kul med lite rörelse förstås!
Här kommer lite vårbilder från helgens promenad. Ska se till att det blir fler såna framöver, det behövs för kropp och själ.
Är det ingen som någonsin säger grattis till pappan???
Har tittat på bloggen i ett par månader nu men har upptäckt att all fokus bara har varit på mamman och barnet!!!
Det är faktiskt TVÅ MÄNNISKOR om det här barnet.
Skärpning ni så kallade vänner el människor som läser o skriver kom. här
Tänk på oss pappor ibland.
Kängurupappan
Ja d var trevligt o skönt att va ute o gå en sväng.
Hoppas att vi får komma hem snart så familjen får vara tillsammans o känna att vi är en riktig familj.
Tack kängurupappa för dina värmande ord,d e sant att vi är många pappor där ute som känner oss ensamma ibland.
Ha en bra kväll allihopa,sköt om er
hrm, kanske blir mer fokus på Johanna eftersom det är hennes blogg...men jag har faktiskt grattat er båda :). Micke, du kanske får starta en egen blogg eller skriva i Noahs? :) Självklart är det en tuff situation för er...herregud...nu kan jag bara uttala mig om mammahormoner och de är inte att leka med. Det svänger i humöret och mammabluesen kan hålla i sig ett bra tag. Antar att du/ni får prata med duktiga människor på Neo? Grår när du behöver gråta, det blir bättre. Förstår att ni längtar efter att få åka hem tllsammans. Massor av kramar
Kängurupappan: Vaddå såkallade vänner?? Det är ju Johannas blogg... Väx upp!
Johanna, kämpa på. Jag har känt dig i nästan hela ditt liv och det finns få människor som kommer att bli en så bra mamma som du! Det är jag helt övertygad om. Glöm inte det när det känns tungt. Du är inte knäpp eller konstig som tänker som du gör, du är bara ovan och naturligtvis orolig... kram på dig!
Sänder en tanke och en kram till dig och hela familjen!
Känn alla känslor du bara kan, och känn att det är ok att de är där...jag menar...vad gör de annars där...?
Och jag blir skitless ibland, depp och ledsen för min lilla situation, coh den kan inte mäta sig på millioners värgar med din...
Go girl!
Kramis!
Vet inte riktigt hur jag ska bemöta de ord som skrivits här. Jag har min blogg för att jag tycker om att skriva och jag skriver både då jag är glad och ledsen och om allt mellan himmel och jord. För stunden så är min blogg lite som terapi för mig, jag får en chans att skriva av mig och jag får energi och kraft att orka av alla värmande ord. Det är mitt sätt att lösa den krissituation jag och mina familj ändå hamnat i. Att jag inte skriver om vissa saker/personer som finns i min närhet eller upptar mina tankar har sina anledningar. Det är inget jag tänker förklara närmare här. Ibland behöver det inte ens betyda eller stå för något, det är bara min alldeles egna oas där jag faktiskt får tänka på mig själv. Det finns alltid anledningar till allt och ibland kanske man bör tänka på det innan man skriver som man gör. För lite ont gjorde det i hjärtat, är jag en dålig sambo/flickvän? Ska jag brottas med de känslorna nu också? Nu vände ju du dig iofs till de som lämnar kommentarer, mina älskade nära och kära. Precis som de antytt så är det ju faktiskt MIN blogg och de är MINA vänner. Bara för att de peppar mig eller vänder sig till mig så betyder inte det att "den andre" inte räknas.
Jag ska nog inte skriva mer än så, fel saker att lägga energi på. Nu ska jag gå ut och gå en sväng och så in till mitt lilla charmtroll igen. Är det okej att skriva mitt förresten? Det är ju mitt, samtidigt som vårt, samtidigt som Mickes. Herregud, man kan ju få griller i huvudet för mindre. Suck!
Tack för dina kommentarer oavsett och tack till er andra änglar också. Hade tänkt skriva ett "vanligt" inlägg idag men tappade lusten lite. Fick ett supermysigt paket idag men bloggar om det imorgon istället. Tack Åsa & Pär och Åsas mamma också såklart. Ni är guld värda!
Kramis!
det är johannas blogg så du kan inte säga vad hon ska skriva
Hmm jag undrar vem det är som skriver kommentarer i min systers blogg men använder sig av mitt och Carolines smeknamn???
Känns lite omoget att inte kunna stå för det som skrivs själv, eller?
Du är stark Johanna, jag finns alltid vid din sida!
Kram Kram
Jag säger detsamma som Mini.
Vem vågar inte stå för sina åsikter?
Jag tycker du är så duktig johanna som klarar dig igenom dagarna :)
Du har klarat dig genom tunneln och nu kommer allt att börja ljusna och bli till de bättre!
Ta hand om dig och Noah
Kram!
Hej vännen!
Ringde precis men du kanske sitter inne hos lilla grodan :). Eller så kanske du är i biblioteket och läser dina mail och ser detta. Ville egentligen inget speciellt utan bara säga hej och att om du vill får du komma och äta laxsoppa idag. Japp det stämmer jag ska laga lax :). Stor Kram
Min teori är att mini lunkan är en glad krabat från Södervikskolan :) Ljust hår, sprallig och go... Har jag rätt? Och om jag har rätt så är du ju precis mini lunkan, hehe!
Kramis!