Det verkar som om söndagar är bra bloggdagar :) Lugnet har lagt sig här hemma efter mysmiddag med wok och lillhjärtats favorit, räkchips. Nu sover han sött med kaninen, Ambus och mysen i sin säng. Vi har haft en hel del duster senaste dagarna och det finns mycket trots och provokation i en sådan liten kropp. Det sliter en del så när lugnet har lagt sig kan man andas ut en smula. En stor kopp te står bredvid, massor av tända ljus, Melissa Horn på Spotify, en STOR hög med tvätt som ska vikas och en ny läroplan att läsa. Perfekt söndagskväll med andra ord... Skulle gärna se en mysig film och kramas under filten men det kommer såna kvällar också!

Imorgon är det alltså dags för jobb igen, som vanligt börjar vi med konferens och övernattning. Det brukar alltid vara roligt att träffa alla fina kollegor och smygstarta med att rymma från skolans lokaler. Men jag känner mig inte riktigt redo, minns inte om jag brukar göra det iofs. Men det här är första sommaren jag inte jobbat något extra och jag har verkligen varit ledig. Kanske blir jobbångesten ännu större då, tror nästan det! Förutom olyckan så har detta varit den bästa sommaren på många år, så oavsett jobb och vardagscirkusen som börjar, så finns det måna fina sommarminnen att blicka tillbaka på.

På tal om olyckan... Jag har ju känt mig så himla lugn och inte gråtit många tårar över den tidigare. Men idag blandat med söndagsångest, lite oro och trötthet, kom de stora och ostoppbara tårarna. Under filten i soffan på kärlekens balkong, sådär lite i smyg. Från ingenstans kom bilderna upp på näthinnan, hur bilen såg ut, hur blodet rann över ansiktet, glaset som knastrade i min mun, rädslan i lillhjärtats ögon och oron innan jag fick höra att allt var okej med honom på sjukhuset. Men tårar är befriande och det känns redan mycket bättre alltihopa. Imorgon är vi laddade för första turen med buss till dagis och sen tar jag väskan över axeln och hoppar in i kollegans bil och är redo för en ny termin. Bring it on!