Livet är kort, men ändå det längsta man någonsin kommer ha
Sitter uppkrupen i soffan med en stor kopp te med honung. Lillhjärtat har precis somnat och vi har läst saga och myst länge i hans lilla säng. Jag har känt mig extra kramsjuk idag. Efter nio timmar på Danderyds sjukhus igår med synbortfall och huvudvärk är det förbaskat skönt att vara hemma och mysa, kramas, titta på film och som nu, bara ligga i soffan. Vet ni att min fina vän Erika körde in mig och satt med mig ända från kl.17.00 till 02.00 på natten, höggravid och allt. Så tacksam då sjukhus gör mig väldigt olustig till mods. Fina fina vän!
Det är cancergala på TV och jag sitter här och kämpar med tårarna. Jag tänkte faktiskt på det igår på sjukhuset, alla sjuka människor. Undrade om någon av dem skulle få det hemska beskedet? En äldre dam hade kraftiga magsmärtor och låg och vred sig och skrek. Jag fick såklart farmor i huvudet och mindes hennes plågsamma ögon. Hon klagade aldrig men jag kunde se att hon hade väldigt ont. Som jag saknar dig farmor!
Jag följer ju en del bloggar med människor som har cancer. Många tycker att det är korkat att läsa om deras livsöden och bli så påverkad, men jag håller inte med. Jag tycker det är jätteviktigt att läsa, engagera sig, prata om det och få en förståelse för andra människor och olika öden. Ibland kommer det tårar av ren och skär sorg då man läser om cellgiftsbehandlingar, saknaden efter sitt "vanliga" liv, dödsfall och då familjen skriver om saknaden efteråt. Ibland är det tårar av glädje då någon blivit friskförklarad, då man läser om stöd från nära och kära och om barns kloka kommentarer om sina föräldrars sjukdom. Oavsett ger det en perspektiv på tillvaron och man blir påmind om och om igen om att aldrig ta någonting för givet.
Så oavsett om det är migrän jag nu brottas med, eller sviter av en whiplash skada efter krocken så ska inget av det få förstöra mina dagar. Däremot ska jag lyssna lite mer på kroppen och inte pressa mig så hårt gällande arbete och träning. Jag är så tacksam för alla mina nära och kära, för mina fina kollegor, för alla goa barn och ungdomar jag möts av dagligen och för att mitt liv ser ut som det gör. Det finns massor jag önskar jag kunde ändra på såklart, men jag ångrar ingenting och jag vägrar att se allt det mörka och negativa. Livet är för kort för att slarvas bort. Sköt om er, många varma kramar!
Det är cancergala på TV och jag sitter här och kämpar med tårarna. Jag tänkte faktiskt på det igår på sjukhuset, alla sjuka människor. Undrade om någon av dem skulle få det hemska beskedet? En äldre dam hade kraftiga magsmärtor och låg och vred sig och skrek. Jag fick såklart farmor i huvudet och mindes hennes plågsamma ögon. Hon klagade aldrig men jag kunde se att hon hade väldigt ont. Som jag saknar dig farmor!
Jag följer ju en del bloggar med människor som har cancer. Många tycker att det är korkat att läsa om deras livsöden och bli så påverkad, men jag håller inte med. Jag tycker det är jätteviktigt att läsa, engagera sig, prata om det och få en förståelse för andra människor och olika öden. Ibland kommer det tårar av ren och skär sorg då man läser om cellgiftsbehandlingar, saknaden efter sitt "vanliga" liv, dödsfall och då familjen skriver om saknaden efteråt. Ibland är det tårar av glädje då någon blivit friskförklarad, då man läser om stöd från nära och kära och om barns kloka kommentarer om sina föräldrars sjukdom. Oavsett ger det en perspektiv på tillvaron och man blir påmind om och om igen om att aldrig ta någonting för givet.
Så oavsett om det är migrän jag nu brottas med, eller sviter av en whiplash skada efter krocken så ska inget av det få förstöra mina dagar. Däremot ska jag lyssna lite mer på kroppen och inte pressa mig så hårt gällande arbete och träning. Jag är så tacksam för alla mina nära och kära, för mina fina kollegor, för alla goa barn och ungdomar jag möts av dagligen och för att mitt liv ser ut som det gör. Det finns massor jag önskar jag kunde ändra på såklart, men jag ångrar ingenting och jag vägrar att se allt det mörka och negativa. Livet är för kort för att slarvas bort. Sköt om er, många varma kramar!
Kommentarer
Trackback