Det är inte lätt då det är svårt
Den här huvudvärken sätter sig på mitt humör, på mitt tålamod och på min ork. Jag har en vilja av stål och är duktig på att se det positiva i allt, jag kan fokusera på allt det fina och le trots att tårarna bränner. Jag har gjort det förut och jag kan göra det igen. Men är det rätt? Eller får man lägga sig ner på golvet och tjuta som en trotsig 3-åring? För ibland är det precis vad jag vill göra. Och hoppas på att en trygg famn tar upp mig, stryker mitt hår och lovar att allt ordnar sig. Huvudvärken kommer försvinna, orken kommer hitta tillbaka, förmågan att hålla massa bollar i luften finns där någonstans och allt det där jag oroar mig för kommer aldrig att inträffa. Om jag bara släpper på masken, slappnar av och faktiskt slutar vara så envis så kanske man kan få vara liten om så bara för en stund? Det är förbannat frustrerande att gå och ha ont och vilja göra en massa saker man alltid kunnat gjort, men där det bara inte går. Jag vet inte om det beror på en ev. whiplash efter bilolyckan, om jag fått problem med migrän eller om det är posttraumatisk stress som tillslut hittat hit. Troligtvis en kombo av samtliga? Jag har nu sovit minst 12 timmar varje dag jag varit hemma hittills, lär fortsätta så ett tag till känns det som. Kontrollfreaket Johanna vill ha en diagnos, svart på vitt, med råd om medicinering och en tidsplan. En punktlista liksom, från A till Ö och sen är det över. Men den kan jag ju se mig om i himlen efter har jag förstått :)
Så om jag är dålig på att höra av mig, svara på sms eller bara verkar frånvarande så vet ni som läser min blogg i alla fall varför. Som tur är, är det inte såhär tröstlöst hela tiden. Ibland finns energin där och då njuter jag till fullo. Det låter nog värre än vad det är, men idag har jag känt mig som den där 3-åringen jag skrev om tidigare. Som bara vill skrika och bråka, men samtidigt hållas hårt och tryggt i famnen. Efter lite lantluft och mys med barnen och stundande fredagsmys med min kärlek känns det i alla fall betydligt bättre. Nu är jag kanske uppe på en 15-årings nivå och det är ju inte fy skam ;) Njut av helgen alla finingar och sköt om er, puss och kram!
Så om jag är dålig på att höra av mig, svara på sms eller bara verkar frånvarande så vet ni som läser min blogg i alla fall varför. Som tur är, är det inte såhär tröstlöst hela tiden. Ibland finns energin där och då njuter jag till fullo. Det låter nog värre än vad det är, men idag har jag känt mig som den där 3-åringen jag skrev om tidigare. Som bara vill skrika och bråka, men samtidigt hållas hårt och tryggt i famnen. Efter lite lantluft och mys med barnen och stundande fredagsmys med min kärlek känns det i alla fall betydligt bättre. Nu är jag kanske uppe på en 15-årings nivå och det är ju inte fy skam ;) Njut av helgen alla finingar och sköt om er, puss och kram!
Kommentarer
Postat av: Daniella
Läste din blogg för första gången idag...vad otroligt duktig du är på att uttrycka däj!!Å tack för att du gav mäj en tankeställare på sånt som egentligen är viktigt!!Behövs då och då...å självklart måste man få va dn där 3 åringen som du prata om..får man inte vara "svag" ibland går dt inte att vara stark alla andra gånger!!!Ibland måste man sänka garden å låta andra i ens närhet få ta hand om en, nästa gång e dt du som måste va stark å hjälpa nån!!Hoppas huvudvärken snart ger mä säj!!Kjamar till däj i massor!
Trackback