Livets vågskål
Det började med en grå och dimmig måndag som mest hela dagen kändes rätt tung och trist. Sov dåligt inatt och mycket på jobbet som sagt och en hel del tankar som snurrar. Hur ska jag prioritera? Vilket är viktigast? Hur hjälper jag den här eleven på bästa sätt? Hur får jag den här eleven glad? Och så kom ännu ett trist besked, ett av många i raden den sista tiden och jag känner att jag måste fly. Bort från alla måsten och all press. Hämta lilleman från en solig förskolegård. Hem och cykla, äta mellis, öppna posten i solen som höll sig framme ett tag och bara få vara en stund. Det var som balsam för själen, precis vad jag behövde.
Det är för mycket ledsamheter och tråkigheter som händer fina människor runt omkring just nu. Jag är så förbannat trött på cancer, barn som far illa och oskyldiga små barn som inte får stanna i vår värld. Jag orkar inte höra mer, det värker i hela min mage och i mitt hjärta. Jag önskar att jag kunde stänga av allt och tänka att, det är jättetråkigt för dem men mitt liv går vidare. Men jag kan inte! Jag applicerar det på mitt lilla hjärta, på min familj, på mitt liv och blir livrädd. Jag gråter tysta tårar för de finas skull, för all skit de måste gå igenom, för rädslan att det snart ska vara min tur. Jag är fullt medveten om att detta inte är sunt men jag kan inte hjälpa det. Jag tränar och pratar för att hålla det borta och fokusera på allt det positiva. På solen som lyste på oss idag, på alla glada barn på jobbet, på att vi är friska, på allt roligt som står uppskrivet med färgglada pennor i min kalender och på alla mina nära och kära.
Men det räcker nu, du där uppe eller vem som nu bestämmer. Jag vill inte höra talas om ett enda litet problem, missöde, sjukdom, skada, olycka, sorg eller något i den andan överhuvudtaget på ett bra tag framöver. Är det förstått? Bäst att du lyssnar... Ny dag imorgon och nya tag, sh'bamen är bokad så det ska skakas rumpa och dansas utan dess like. Absoluta favoritpasset för att släppa ner axlarna och hitta rätt energi. Min nya tisdagstradition! Var rädda om er och sov så gott, puss och kram!
Det är för mycket ledsamheter och tråkigheter som händer fina människor runt omkring just nu. Jag är så förbannat trött på cancer, barn som far illa och oskyldiga små barn som inte får stanna i vår värld. Jag orkar inte höra mer, det värker i hela min mage och i mitt hjärta. Jag önskar att jag kunde stänga av allt och tänka att, det är jättetråkigt för dem men mitt liv går vidare. Men jag kan inte! Jag applicerar det på mitt lilla hjärta, på min familj, på mitt liv och blir livrädd. Jag gråter tysta tårar för de finas skull, för all skit de måste gå igenom, för rädslan att det snart ska vara min tur. Jag är fullt medveten om att detta inte är sunt men jag kan inte hjälpa det. Jag tränar och pratar för att hålla det borta och fokusera på allt det positiva. På solen som lyste på oss idag, på alla glada barn på jobbet, på att vi är friska, på allt roligt som står uppskrivet med färgglada pennor i min kalender och på alla mina nära och kära.
Men det räcker nu, du där uppe eller vem som nu bestämmer. Jag vill inte höra talas om ett enda litet problem, missöde, sjukdom, skada, olycka, sorg eller något i den andan överhuvudtaget på ett bra tag framöver. Är det förstått? Bäst att du lyssnar... Ny dag imorgon och nya tag, sh'bamen är bokad så det ska skakas rumpa och dansas utan dess like. Absoluta favoritpasset för att släppa ner axlarna och hitta rätt energi. Min nya tisdagstradition! Var rädda om er och sov så gott, puss och kram!
Kommentarer
Trackback