Sommarlov
Jag har verkligen kopplat av, kopplat ner, kopplat bort och haft en av mina mest ego somrar eller vad jag ska kalla det. Efter tuffa tider på gamla jobbet, en arbetsbörda jag än mer nu efteråt inte förstår hur jag klarat av, allt detta i samband med alla avsked från kollegor och fantastiska ungdomar har tagit extremt mycket energi. Det är som om kroppen skrikit åt mig att vila, sova och göra såna saker som jag mår bra av. Jag håller på och avslutar min åttonde pocket bok för sommaren och det är nog rekord. Kanske beror det på det tråkiga vädret också... Det har inte blivit lika mycket kvalitetstid med vänner och familj som det brukar bli men allt har väl sin tid antar jag.
Vi har haft fantastiskt härliga dagar i Barcelona på tu man hand, mysiga dagar på landet, en husbilstripp med djurparksbesök och pyssliga dagar hemma. Ett hem där man inte varit med i från början kräver sin tid att boa in sig i. Även om jag trivts från första stund så finns det saker man vill göra på sitt sätt. Sen är det ju det där med tålamodet också, i vanlig ordning så går det ju inte att göra allt på en gång hur mycket man än vill. Men jag är väldigt glad över att sambon tålmodigt tittar på mina ritningar, fyller i, drar ifrån och verkställer. Faktiskt med ett leende på läpprarna också!
Två veckor kvar av sommarlovet och imorgon drar jag och lilleman till Västkusten, traditioner ska man vara rädd om och den här släpper jag inte. Den här gången ställer vi dock bilen hemma och provar på att resa med tåg och flyg. Det känns liksom lite tryggare och skönare så. Nu hoppas vi på lite sol och några dagar på stranden. Jag vill verkligen känna sanden mellan tårna och njuta av lugnet innan vardagen drar igång igen med nytt jobb, nya möten med barn och vuxna, innebandy, simskola, gymnastik och höstiga myskvällar.
Häromdagen fick jag en kommentar som värmde i hjärtat som jag måste få skriva av mig om. Ni vet det där då man träffar en person på exempelvis jobbet, i mammagruppen, på gymmet eller som allra hastigast och där det känns speciellt. Personen fastnar och finns kvar även om man kanske inte ses så ofta eller alls längre. Jag fick höra att jag fastnat i hjärtat efter ett sånt här kort möte och att få höra det en molnig förmiddag när humöret och orken tröt gjorde min dag. Mer sånt! Mer respons, feedback och glädje till varandra. Jag ska bli bättre på det, det är ju så roligt att göra andra glada. Bilden nedan gör mig otroligt glad, en av sommarens absolut bästa dagar. Farfar på besök från Finland och med systrar och respektive hade vi en härlig kväll där det pratades många gamla minnen. Självklart hälsade vi på hos farmor också ♥ Puss & kram!
Kommentarer
Postat av: Frida
Kram! <3
Trackback