Rätt eller fel?
Jag blir så trött på vuxna och barn som tror att de äger hela världen. Kanske är det typiskt svenskt att allt ska vara sådär lagom men det är ändå inte så jag menar. Ta gärna för dig, tro på dig själv och tro på din grej. Men tappa inte ödmjukheten och förmågan att lyssna av och lyssna in. Det är ju inte konstigt att det finns så många dryga och självupptagna barn och ungdomar, det är ju bara att se på föräldrarna. I de flesta fall är det ju en direkt spegling. Om föräldrar bara kunde stanna upp i vardagsstressen och ibland fundera på för vems skull de gör olika saker, är det för sina barns eller för sin egen. Svaret skulle nog bli skrämmande? Om de ens skulle reflektera så? Vad tycker ni? Är jag ute och cyklar? Kram!
Kommentarer
Trackback