Nu har jag klurat länge och väl och bestämt mig för att öpnna bloggen för alla igen. Däremot kommer jag kontrollera kommentarerna innan de publiceras. Detta mest som en säkerhet då jag inte vill ha fler lögner och en negativ blogg. Jag har valt att inte ta bort något av det som skrivits tidigare då jag ändå känner att det hör till min vardag och så som mitt liv har sett ut den senaste tiden. Jag provar mig fram och ser hur det känns. Bloggen har alltid gett energi och nu i novembermörkret behövs den energin mer än någonsin. Så nu hoppas jag på fler besökare, fler kommentarer och nya bloggvänner igen. Nu ska jag ut och ta lite luft innan jag ska sätta mig med matteläxorna från förra veckan. Puss & Kram på er allihopa!

Önskar så att det fanns fler timmar på dygnet. Gärna entimme till om dagen för att hina jobba färdigt, en timme till att busa med Noah, en timme till att bara slöa framför tv:n, en timme till att verkligen prata med sin kärlek och kramas och så kanske en timme på dygnet då man bara fick vara ensam. Tyst och lugnt! Är det någon som känner igen sig? Just det, gärna tre timmars mer sömn också? Vilken glad och positiv människa jag skulle bli :)

Vi har haft tre hemska dagar med vinterkräksjukan. Alla har varit dåliga och ingen har mäktat med något. Noah har väl varit piggast och tur är väl det i och för sig. Han har kommit och matat mig med sina majskrokar och klappat mig på ömt på kinden då jag dåsat av i soffan. Vi är fortfarande rätt svaga och matta men vi samlar positiv energi inför morgondagens efterlängtade resa till de underbara i London. Min lilla överraskning till kärleken!

För precis ett år sen var jag där sist, då såg livet helt annorlunda ut. Den här gången ska jag bara njuta och umgås. Vi ska på Mamma Mia musikal och det ska helt fantastiskt! Vi ska träffa släkt och vänner. Vi ska kolla in julskyltningen vid Harrods & Hamleys. Vi ska ta en fika och promenera i Notting Hill. Hos släktingarna samt goda vännerna i England laddar man alltid batterierna och får härliga minnen. Sådana människor och platser ska man vara rädd om, de växer inte på träd! ♥

Puss & Kram allihopa!

Jag saknar att skriva i min blogg och få pysa ut lite, om ni förstår hur jag menar? Men jag hinner verkligen inte. Det är galet mycket både på jobbet och hemma just nu. Jag har suttit och jobbat till tolv på kvällarna flera dagar den här veckan och nu har min kropp sagt stopp. Längtar så till helgen och till att testa morgondagens afrodans med Erika samt firandet av kärleken så klart. Men söndagen, ja dagen utan en enda boktav eller "komihåg" notering i kalendern längtar jag just nu till allra mest. Om Noah får vara uppe sent på lördagen, tror ni då han sover länge morgonen efter? Dags att röja det sista för ikväll är målet att vara i säng senast kl 23. Jag SKA lyckas! Puss & Kram

Så var det söndag igen och lilla jobbhögen ligger på vardagsrumsbordet och väntar. Den blir mindre och mindre för varje helg i alla fall. Men det är alltid något som ska förberedas eller rättas till måndagen och i vanlig ordning skjuter jag på det in i det sista. Jag vill ju också ha helg och få vara ledig. Idag har jag och Noah myst med mamma på Barnens Djungel. Det var kul men shit, vilken ljudvolym. Bilder kommer senare!

Jag har blivit bortskämd hela helgen av kärlekens matlagningskonster. Otroligt skönt att inte behöva tänka på middagen eller samla kraft till att ens komma på något. Jag gillar ju egentligen att laga mat, men det är svårt att få till det där med orken känner jag. Tack hjärtat mitt!

De har hört av sig om armbandet så nu kanske det kommer ett litet paket i lådan, jag hoppas det! De hade haft problem med sin server och bad så mycket om ursäkt. Kanske var det precis så eller så var det fasters mail med löfte om polisanmälan som gjorde susen :)

Funderar starkt på att öppna min blogg igen, men kontrollera kommentarerna. Alltså, att jag godkänner allt innan det publiceras. Vad tycker ni? Saknar ett öppet forum, att kunna länka min blogg hos andra, att kommunicera fritt och att känna en frihet.

Dags för Ensam mamma söker nu och en kopp te, puss och kram allihopa!

Jag är otroligt trött och borde verkligen gå och sova. Vi har haft en härlig familjedag med vernissage och lunch i Sigtuna, middag hos svärfar och mys hemma i soffan. Huvudet är fullt av tankar och jag känner mig lite konstig. Vill så gärna slappna av och börja blicka framåt, men jag törs inte än. Jag väntar på det slutgiltiga beskedet. När det kommer, om det kommer, kommer jag kunna slappna av då? Ibland när jag tänker på alltihopa blir jag bara så matt. Jag vet att det till stor del är alla dessa tankar som gör mig så trött hela tiden. Men nog om det där nu!

Jag har suttit och läst flera bloggar jag följer ikväll och jag blir så berörd, glad och ledsen på samma gång. Det är så äkta på något sätt att följa allas livsöden med relationer, sjukdomar och vardagsliv. Jag ska uppdatera min länklista vid tillfälle så kan även ni klicka vidare till riktigt läsvärda bloggar. Inte för att de jag har där idag inte är läsvärda alltså :)

Imorgon är det match igen, lite tidigt för min smak då det är samling redan 10.15. Det ska bli kul att spela, innebandyn är ju på sätt och vis en del av mig. Även om varken fart, teknik eller självförtroende är som förut så är detta något som sitter i ryggraden. Jag går bara in och kör och det är en skön känsla.

Hoppas ni mår bra och har en trevlig helg?

                                                             Puss & Kram

Jag lever och jag är lite smått tillbaka i bloggvärlden. Egentligen har jag inte bestämt hur än men jag provar mig fram. Ni som läser nu framöver är ni som jag delat ut mitt lösenord till. Kanske är det ett bra sätt? Jag förstår att jag kommer tappa en massa besökare och det känns lite tråkigt men det är ju inte mängden som räknas. Jag vill skriva, dela med mig och ha en positiv blogg. Ska jag radera allt det tråkiga som varit? Hmm, jag funderar vidare. Nu är det fredagsmys som gäller.

Jag startade min blogg för att jag älskar att skriva och uttrycka mig. Jag tycker också mycket om att fota och tyckte detta var ett roligt forum att förmedla tankar, roliga händelser och bilder från mitt liv i. Just nu känner jag mig förvirrad och kränkt. Det har blivit en riktig pajkastning på sidan och mitt liv har blottats på ett sätt jag inte själv har velat. Jag har aldrig skrivit om allt det som pågår just nu och som gjort det under olika skepnader under en lång tid tillbaka. Detta av respekt till situationen och mest av allt, av respekt för Noah. En sak har jag dock lärt mig, framförallt under senare tid. Man ska aldrig döma någon innan man gått i den personens skor. Det kan vara så mycket som ligger bakom som man inte har en aning om. Värre saker än man någonsin vill tro! Jag tjänar ingenting på att smutskasta eller skriva om de sakerna här men jag vet att rättvisa brukar skipas och jag vet att det jag gör nu är rätt. Jag vet också att jag har en stor och trygg familj bakom mig samt de bästa av vänner. Jag vet vad jag har och ni lyckas inte rubba på det hur mycket ni än försöker. Jag blir fruktansvärt ledsen då det förekommer lögner om mig på det här sättet men jag vet att de som står mig nära vet hur allt varit och gått till. De vet även hur jag är som person och vet att jag ALDRIG skulle göra något för att göra någon illa, framförallt inte mitt eget barn. Jag behöver inte försvara mig men jag kände dock att dessa rader behövde skrivas. Jag kommer inte skriva eller kommentera om detta något mer här. Troligtvis kommer jag ta bort alla inlägg också. Jag vill inte ha skrämseltaktik, lögner, förtäckta hot eller ett psykologiskt krig här.

Tack än en gång till alla ni som finns runt omkring mig och min familj!