Vill verkligen ha...
Lugna dagar
Noah har haft något tok med sina händer nu i några dagar. De har varit torra och känts svullna, som riktiga byggarhänder. Vi har varit iväg och kikat och den enda troliga förklaringen är att han kommit åt en blomma som heter björnloka. Lilleman har inte klagat en sekund men det har sett riktigt läskigt ut. Vi har smort in med olika bra salvor, masserat de små händerna och satt på strumpor som skydd. Se så glad han är ändå :) Underbara lilla kille!
På måndag kommer eleverna och det ska bli otroligt kul. Hela veckan har bestått av förberedelser och planeringar av olika slag. Det blir första gången jag startar upp med en sexa och jag är väldigt upprymd och glad, bara lite nervös! Träffade på en gammal elev i centrum för några veckor sen och hon sa, var bara dig själv Johanna så blir det toppen. Det tar jag som ett gott betyg samt som ett klokt resonemang, goa tjej :)
Påsen återfunnen
Bara några rader...
På tal om ärenden efter jobbet... Idag samlade jag kraft och åkte till apoteket, något jag tänkt göra länge men inte hunnit/orkat med. Noah var lite trött och kinkig i vagnen, jag var kanske också lite trött och kinkig när jag tänker efter. Hämtar mina saker, betalar och går till Lindex för att hälsa på moster. Sedan går vi till bilen och åker hem. Vi äter mat, badar och leker innan lillebror kommer över. Då kommer jag på att jag ska ta fram påsen, men den är BORTA. Hittar den ingenstans och apoteket är ju nu stängt. Suck! Snälla, säg att någon snäll själ lämnat in den imorgon då jag ringer... Är man snurrig då sånt här händer? Jag har i några dagar nu igen dessutom försökt öppna porten med bilnyckelns knappar och tryckt gamla portkoden som pin till mobilen. Hur ska detta sluta? :)
Saknar min kärlek som är ambitiös i flygteorins värld, är stolt över dig! ♥
Söndagsångest
Nu ska jag mysa med mitt te, tända ljus och en gigantisk tvätthög :) Bilden är från igår då jag och Noah var på cykeltur. Vi åkte förbi farmor och sa hej och Noah klappade så fint på graven. Önskar så att de hade fått träffats, vilket möte det hade varit! Saknar dig så! ♥
Imorgon är det dags igen!
Kvällen/stunden är kommen då det är dags för allvaret igen. Tillbaks till jobbet, till kvicktänkta och smarta beslut, till tålamod och disciplin, till fingertoppskänsla och bus med barn och ungdomar. Hur ska detta gå? Mitt huvud har ju länge känts som sirap och besluten vill jag gärna fundera på LÄNGE :) Tur att vi har några dagar på oss innan eleverna kommer i alla fall. Imorgon börjar det med konferens och övernattning, ska bli superkul och mysigt. Längtar redan till frukosten :)
Dagens bästa...
* Morgonkramarna i stora sängen alla tre innan det var dags för studier, förskola och fix för min del
* Att träffa mamma, faster och syster på lunchen, allt för längesen
* Några braiga och mysiga samtal jag hunnit med idag
* Lilla kvällspromenaden med Noah innan regnet kom
* Allt beröm jag fått för min hemmagjorda saft
Dagens sämsta...
* Att tvätta fyra portar bort i tvättstugan ensam hemma med lilleman, ett evigt konkande och massor av trappor
* Att låta Noah äta sin middag helt själv, potatismos i HELA köket (fast det hör väl till, det går bättre och bättre)
* Att jag har min väska att packa samt Noahs övernattningsväska kvar och jag är redan SÅ trött
* Alla tusentals jäkla myror vid farmors grav
En annan superbra sak idag var att Noah skött sig exemplariskt sin första egna dag i förskolan, sovit gott, ätit dubbla portioner, varit pigg och glad. Kramen jag fick då jag hämtade honom i eftermiddags var obeskrivlig. Mammas fina älskade lilla kille!
Pussar & Kramar
Time to update
Är så avundsjuk på lillebror nu som är i London och hälsar på bästa Hanna & Andrew. Vill också vara där, träffa alla goa människor, mysa, åka till Brighton, prata och dricka te hela natten men men... My time will come!
Det närmar sig...
Puss & Kram
Ännu längre paus
Paus i packandet
Tack till alla snälla själar som peppar och hjälper till med flytt och annat smått och gott, ni är otroligt viktiga i mitt/vårt liv! Längtar efter min älskling! Längtar efter nya lägenheten. Längtar efter att få tid att vara i stugan. Längtar INTE efter dagen då jag ska lämna Noah ensam på förskolan, ångest!
Blandade rader
Jag och Noah var i Strömma ute på Värmdö i fredags till igår och fick helpension på Fasters Bed & Breakfast :) Underbart att få bli lite bortskämd ibland, tack snälla! Imorse cyklade jag och Erika till Sats för att träna lite, jätteskönt för både kroppen och huvudet kände jag. Är VÄLDIGT less på att packa och vara inne i lägenheten med alla kartonger och i alla röra. Robin & Emilia var här och passade Noah och nu ska jag äta äppelpaj med dem. De kikar på Marley & Jag, en film jag såg tidigare i veckan med Maja. Om ni inte sett den, gör det? Mysig med bra pikar på föräldraskapet, ålderskriser och relationer. Skriver mer ikväll, måste få visa bilderna från min och Robins pingismatch igår hemma på köksbordet... Sista bilden här är från igår kväll då Noah somnade på två sekunder efter ett dygn på Värmdö!
Äntligen
Härliga nyheter
Det finns fler glada nyheter... Vi ska flytta och Noah ska få eget rum. Kartongerna är hämtade och det ska packas och fixas och innan inskolningen för Noah och jobbet mitt börjar, bor vi i en nyrenoverad och fräsch egen lägenhet. Mycket att stå i men resultatet blir härligt. En stor sten kommer falla från orosmagen då jag sätter mig ner i mitt nya hem med en kopp te och bara andas ut. Mitt kontrakt, ingen panik att hitta nytt, inga dåliga minnen från tidigare händelser och gott om utrymme. Ser verkligen fram emot att inreda Noahs nya rum :)
Igår var vi en sväng till Täby Centrum och jag sprang på en av barnmorskorna från tiden på Danderyd. Blev så glad direkt då jag såg henne och då hon kramade om mig och sa att hon aldrig skulle kunna glömma mig eller Noah hoppade mitt hjärta ett extra skutt. Blev så otroligt glad och varm i hela själen! Hon visade med sina händer, tänk att den här stora fina killen varit "så här" liten och jag blev rörd av hennes engagemang. Vilka änglar det finns!
En rätt otrevlig händelse från i förmiddags då tillslut... Jag och pappa är i Centrum och har Noah i vagnen. Vi har gått runt lite och hejat på den ena och den andra och är nu på väg till bilen. Det kommer tre kvinnor gående mot oss och den i mitten viker av från sällskapt och går direkt till vagnen. Jag tror att hon ska gå fram och titta på Noah eller säga hej, pappa tror att det är någon jag känner. Men tjejen går fram och slår till Noah i ansiktet. Jag blir först tyst en sekund, liksom chockad och sedan frågar jag vad f*n hon håller på med och pappa föser bort henne. De två andra kvinnorna kommer fram och frågar vad som hände, då vi argt berättar att hon slog Noah säger de att flickan är autistisk. Vi säger "okej" och går vidare. Händelsen ligger kvar i minnet och det tar ett tag innan chocken lägger sig. Jag tycker nog att de två som var med henne borde ha bättre koll. Jag misstänker att det som hände idag inte var första gången tyvärr. Som tur är verkar inte Noah bli rädd utan han sitter mest förundrad och tittar, modiga lilla kille ♥
Puss & Kram
Härlig dag
Summer of '09
Jag har under flera dagar fått (enligt mig själv), snilleidéer och tänkt att det där måste jag blogga om. Gång på gång och nu när jag sitter här så är de helt borta. Putsväck ur minnet bara, suck! Inga nya bilder har jag att visa upp heller då jag varit dålig på att fota senaste veckan. Ska bättra mig, jag lovar!
Kan dock passa på att ge ett boktips på en bok jag läste ut på en dag då den verkligen fängslade mig. Den är skriven av en tjej som heter Jenny Lexhed och heter "Det räcker inte att älska". Det handlar om hennes familj och främst hennes förstfödda son som visar sig ha autism. Hon skriver om sin kamp för att få rätt diagnos, rätt stöd och behandling samt om allt annat runtomkring. Hur relationen sätts på prov, vänner som kommer och går, stress och press och om livet i stort. Jag älskar att läsa såna här böcker då de är tagna ur verkligheten. Jag kan verkligen sätta mig in i hur hon har haft det och hur hon känner. Dessutom ger det mig en tankeställare om barn och ungdomar ur ett föräldraperpektiv och ger mig nya verktyg inför nya klasser, elever och föräldrar jag ska möta.
Har ni sett de rullskridskoåkande bebisarna på youtube? De är HELT underbara verkligen. Sök och leta upp dem och njut, man mår bra i hela kroppen :) Må så gott allihopa!
Ny händelserik vecka
Det började med att vi kom dit en varm och solig onsdag, laddade till tusen! Vi åkte en karusell och kikade runt lite innan vi bestämde oss för att äta lite. Svarta orosväckande moln närmade sig och vi hörde åskan mullra men allt kändes under kontroll. Men så från ingenstans kom ösregnet, himlen rentav öppnade sig. Vi åt vår lunch och satt dock rätt bra under tak. Solen tittade fram igen och vi gick vidare. Nya moln på väg, stora och svarta. Mera muller och denna gång närmare. Stora regndroppar och än en gång är himlen helt öppen. Det blixtrar och jag står lugnt och räknar, 1001, 1002, ja ni vet. För varje gång jag räknar kommer åskan närmare. Barnen blir rädda och jag är inte så himla lugn längre heller. Vi tar lite lotter och försöker hålla god min. Åkattraktionerna stängs en efter en, folk verkar röra sig hemåt. Vagnar, kläder, priser, allt är genomblött. Trots paraplyer och regnrockar... Vi inser att detta kommer inte gå över på ett tag och åker tillbaka hem. Fulla av besvikelse funderar vi över nästa drag. Som tur är efter lite intensivt detektivarbete hittar vi rätt person att prata med och vips så fick vi möjligheten att åka tillbaka dagen efter, med strålande sol och heldag med bad och bus. Service och god vilja kommer man långt med, tack för det Skara Sommarland! Tyvärr glömde jag kameran hemma den dagen så jag har inga kort att visa upp men vi hade skoj! Kom ihåg, att det aldrig skadar att fråga!
Har suttit och läst igenom gamla blogginlägg och kommentarer och blir än en gång rörd och tacksam över alla fina ord, främst i samband med tiden på sjukhuset. Jag har funderat mycket på den tiden och har så svårt att förlika mig med all min optimism och styrka i det jag skrivit. Så stark var jag inte, det kan jag känna idag med facit i hand! Det var otroligt jobbigt och allt jag nog egentligen ville skriva var hjälp, jag är rädd och trött och orkar inte mer. Men jag antar att det är någon form av överlevnadsinstinkt, man måste ju orka! Det finns mycket kvar att bearbeta men man får ta en sak i taget.
Skickar massor av värme och kärlek till vännen som fått ett tråkigt besked, eller man kanske säger avsked? Tänker på dig och familjen, stora kramar!
Lägger in lite bilder från senaste veckan och passar på att hälsa att allt det positiva jag hoppades skulle slå in som jag skrivit om förut har gjort det. Vill inte skriva mer om det här, men nu är det bara några pusselbitar kvar :)
Min ögonsten med STORA ambitioner
Underbar vecka i Dalarna
Dert är mycket som händer nu och jag vill inte skriva om något innan saker och ting är klara. Men håll tummarna är ni snälla! Om dessa pusselbitar faller på plats så kommer allt bli så mycket bättre och lugnare. Den där positiva vinden jag pratade om förut håller kanske i sig, jag hoppas på det!
Här kommer några bilder från veckan i Dalarna, finns massor men jag vet inte om alla vill vara med här på bloggen...
Hoppas ni mår gott allihopa i hettan?
Puss & Kram
Favoriter i mobilen
Sena reflektioner och tankar
Tittar ovanligt myckt på tv just nu för att vara mig, kanske beror det på vädret eller på att älsklingen sällan är hemma utan i skolbänken? Oavsett så har jag suttit här i min lilla soffa med en kopp te och storgråtit både idag och igår. Är det någon som känner igen sig eller är det jag som är extra känslig? Igår var det till Cityakuten och det var nog både lite här och där, mest då mamman till de nyfödda tvillingarna dog. Idag var det till Desperete Housewives och då Susan skrek av rädsla för sonens död. Usch och blä! Det är bara tv jag vet det, men åh vad det är viktigt att ta tillvara på det man har för man vet aldrig vad som väntar bakom knuten. ♥
Träffade kollegorna idag och det var mysigt, ser fram emot att börja jobba igen. Ibland känns det som om folk tycker jag är konstig som säger så, ungefär som att jag borde väl vilja vara hemma mer. Jag älskar att vara hemma med Noah men jag älskar även mitt jobb och att arbeta med barn. Dessutom har hela den här tiden varit kantad av så mycket tråkigt och negativt att jag på sätt och vis längtar efter en vardag igen med arbete och rutiner. Låter det alltför konstigt? Inget försvarstal eller så, bara det att jag tänkt en del på detta. Ser fram emot att komma vidare i livet nu, trött på att stå och stampa i olycka liksom...
Tack snälla Frida & Tom som var här idag och busade med Noah. Mysigt att umgås litemed er också, hoppas på mer av det nu i sommar. Hoppas även att Robin & Emilia har det toppen i Egypten, tänker på er!