Mammas 4-åring
Idag fyller älskade lillhjärtat 4 år, helt ofattbart. Den här lilla buskillen på bilden, vart är du? Vart har tiden tagit vägen? Finns det en pausknapp? Tack Noah för fyra fina år med massor av fina minnen. Mamma älskar dig till månen och tillbaka ♥
Give just a little
Tänk att det är så lätt att göra någon glad. Märkligt då ju att människor inte försöker göra det oftare. I vårt avundsjuka samhälle och närhet där det tisslas och tasslas om andras framgång och lycka behöver vi mer sånt här tycker jag. Tänk alla gånger man lämnat sjukhus, vårdcentralen, skolan, förskolan eller bilverkstan för den delen och varit supernöjd. Sa du då det till dem? Lika väl som man klagar och gnäller då saker och ting inte sköts proffessionellt, lika ofta borde man göra det då det blir bra resultat eller man fått den hjälp man vill ha. Visst att vissa saker ska "tas för givet" för det är människors jobb. Men det är så lite som gör en annan människa glad så varför inte säga oftare då man faktiskt är nöjd och tacksam. Eller då en främmande människa framför en i kön har en riktigt snygg jacka eller väska. Jag har fått två sådana moments nu på sista tiden och de värmer i mitt hjärtat. Länge kommer de finnas kvar och tappar jag energi tänker jag plocka fram dem igen.
I mitt yrke får man sällan höra positiva saker. Det är som om det är givet att man som elev ska klaga, gnälla, påpeka, vara negativ mot allt man som lärare knåpat ihop på småtimmarna där hemma. Samma sak gällande föräldrar som alltid vill ha mer stöd, mer tid, mer info, mer feedback, mer, mer, mer. MAn ska kräva mycket såklart men många skulle behöva lära sig hur man låter och tilltalar andra och hur mycket man kan vinna på att vara lite trevlig. Nu har jag bra dialoger och samarbete som oftast med både barn och vuxna då jag lägger väldigt stor tid på just relationerna men om vissa bara kunde förstå känslan av otillräcklighet jag tror de flesta lärare brottas med. Det är nog inte bara jag som misslyckas med att stänga av under semestrar, lov och helger. Barnen och ibland föräldrarna ploppar upp, man vill alltid göra så mycket mer. Peppa, stötta, hjälpa, finnas tillhands, vägleda, lyssna, instruera... Men det finns så lite tid, all tid måste ju tas av något annat. Prioriteringar. Varenda sekund extra jag behöver lägga på jobbet måste jag ta från min familj eller min träning och det vill jag inte. Pusslet är trixigt och jag blir lite mörkrädd över hur det ska sluta.
Jag ser fler och fler kollegor som går in i väggen, läser om lärare som helt byter karriärer då de inte mäktar med längre osv. Hur min framtid blir återstår att se, men jag älskar verkligen mitt jobb även om det inte alltid låter så för nära och kära som får höra klagomål då orken tryter och tiden inte räcker till. För att komma tillbaka till det jag började skriva om... Mina två fina moments jag fått är såna "små" saker som gör att man vet att det man ändå försöker åstadkomma är hyfsat bra :)
Idag då jag kom till Sats för att jobba sa tjejen i receptionen att det ringt en mamma och frågat om det var just jag som skulle jobba idag. Då hon fick veta att det var det sa hon, bra då kommer vi ner med våra två döttrar. Sånt värmer! Några av mina elever fick en uppgift att skriva tack till en person/situation i deras liv som verkligen gjort skillnad. En av killarna lämnade in denna uppsats. Behöver jag säga att fröken i fråga rättade med tårar i ögonen :) Bästa kvittot på att "man duger". Så imorgon är det måndag igen och även om jag inte alls är förberedd för veckan som jag önskat eller har allt på det klara så kommer jag full av energi. Nu blir det film med min älskling, jag ska sluta jobba sena söndagskvällar. Så det så! Och om någon undrar så var Gran Canaria med stora familjen härligt. Sol, mycket sova, en del jobb, många böcker och god mat. Ska fixa till några bilder någon annan dag. Puss och kram hela dan ♥
I mitt yrke får man sällan höra positiva saker. Det är som om det är givet att man som elev ska klaga, gnälla, påpeka, vara negativ mot allt man som lärare knåpat ihop på småtimmarna där hemma. Samma sak gällande föräldrar som alltid vill ha mer stöd, mer tid, mer info, mer feedback, mer, mer, mer. MAn ska kräva mycket såklart men många skulle behöva lära sig hur man låter och tilltalar andra och hur mycket man kan vinna på att vara lite trevlig. Nu har jag bra dialoger och samarbete som oftast med både barn och vuxna då jag lägger väldigt stor tid på just relationerna men om vissa bara kunde förstå känslan av otillräcklighet jag tror de flesta lärare brottas med. Det är nog inte bara jag som misslyckas med att stänga av under semestrar, lov och helger. Barnen och ibland föräldrarna ploppar upp, man vill alltid göra så mycket mer. Peppa, stötta, hjälpa, finnas tillhands, vägleda, lyssna, instruera... Men det finns så lite tid, all tid måste ju tas av något annat. Prioriteringar. Varenda sekund extra jag behöver lägga på jobbet måste jag ta från min familj eller min träning och det vill jag inte. Pusslet är trixigt och jag blir lite mörkrädd över hur det ska sluta.
Jag ser fler och fler kollegor som går in i väggen, läser om lärare som helt byter karriärer då de inte mäktar med längre osv. Hur min framtid blir återstår att se, men jag älskar verkligen mitt jobb även om det inte alltid låter så för nära och kära som får höra klagomål då orken tryter och tiden inte räcker till. För att komma tillbaka till det jag började skriva om... Mina två fina moments jag fått är såna "små" saker som gör att man vet att det man ändå försöker åstadkomma är hyfsat bra :)
Idag då jag kom till Sats för att jobba sa tjejen i receptionen att det ringt en mamma och frågat om det var just jag som skulle jobba idag. Då hon fick veta att det var det sa hon, bra då kommer vi ner med våra två döttrar. Sånt värmer! Några av mina elever fick en uppgift att skriva tack till en person/situation i deras liv som verkligen gjort skillnad. En av killarna lämnade in denna uppsats. Behöver jag säga att fröken i fråga rättade med tårar i ögonen :) Bästa kvittot på att "man duger". Så imorgon är det måndag igen och även om jag inte alls är förberedd för veckan som jag önskat eller har allt på det klara så kommer jag full av energi. Nu blir det film med min älskling, jag ska sluta jobba sena söndagskvällar. Så det så! Och om någon undrar så var Gran Canaria med stora familjen härligt. Sol, mycket sova, en del jobb, många böcker och god mat. Ska fixa till några bilder någon annan dag. Puss och kram hela dan ♥
Thank you from the bottom of my heart!
Thank you for never calling it quits and never giving up on us. I know we have been a lot to handle but you’ve handled it like a real teacher.
Thank you for not leaving us when everyone else was, you have been with us for almost 3 whole years I don’t understand how you can take it, you have to be a fighter just to have our class for one lesson and you’ve put up for us for three years thank you for actually learning us something that is useful “There is always someone there”.
I will never forget you and when I tell my children the story about the worst 4 years of my life I won’t leave out how one teacher saved us all from the eternal darkness called substitutes.
I can’t thank you enough you have really changed my life, even if I never say it I’m really happy your my mentor. Thank you for taking on the challenge of being our mentor.
.:written with a lot of love and appreciation:.
Till Noah
Tänk att du snart blir 4 år, helt otroligt! Din start i livet var inte som alla andras ska du veta. Inte din mammas start som förälder heller. Det var kaos. Det tog veckor innan jag vågade lita på att du överhuvudtaget skulle överleva. Fast jag förstod rätt snabbt att du var en riktig kämpe. Det sa alla som tog hand om dig också. Du var så liten så du kan inte ana. Jag har sparat dina första kläder, som var alldeles för stora och en prematur blöja för att du ska få se, men man förstår inte. Inte ens din mamma då jag tittar på dem i efterhand förstår. Du var som en liten fågelunge med små tunna grodlår. Det låter inte så värst gulligt kanske, men du var det absolut finaste jag sett. När jag fick koppla bort alla slangar och elektroder och ha dig nära förändrades mitt liv för alltid. Vi har haft en tuff tid på många plan men vi har alltid varit ett oslagbart team du och jag. Du och jag mot världen har jag viskat i ditt öra många gånger.
Vi har rest en hel del och du har alltid varit den gladaste och piggaste lilla globetrottern som charmat alla du stött på. Andra har förundrats över hur jag vågat åka ensam med dig, men det var liksom aldrig någon konst. England några gånger, USA, Spanien och Grekland. Du har använt ditt pass flitigt unge man :) På läkarbesök och olika återkontroller har du förvånat och imponerat på läkare och specialister och gjort din mamma både lättad och stolt. De har sagt att vi haft tur och att du är en fighter. När jag har hämtat dig på dagis efter en tung dag på jobbet har du fått mig att landa och andas med magen igen. När jag varit orolig eller ledsen för olika saker har du gjort mig lugn genom att bara finnas nära.
När olyckan skedde och vi snuddade himlen en sekund fann du dig snabbt och litade på alla vuxna runt omkring dig. När din mamma fick åka ambulans med blod och glas överallt satt du i en annan ambulans och pratade på om morfars brandstation och alla småbilar du hade kvar hemma i lägenheten. Jag oroade mig massor för dig och över hur du hanterade traumat men det var uppenbarligen helt i onödan. Du klarar dig fint och är en stark liten krabat. Du börjar bli stor och självständig. Du vill prova dig fram och ibland kastar du dig hejdlöst inför olika upptåg och utmaningar. Du är inte speciellt rädd av dig. Du är trygg och oftast väldigt glad. Jag hoppas innerligt att det fortsätter precis så.
Trots en kaos start och en hel del hinder och utmaningar längs vägen har vi haft det riktigt bra du och jag. Jag kanske inte alltid har tänkt så då vi varit mitt inne i allt men nu i efterhand då jag blickar tillbaka känns det så. Med mycket kärlek och många fina medmänniskor har vi fått energi och stabilitet. Vi har det bra nu också, livet känns bättre än någonsin. Även om du inte alltid kan sätta ord på dina känslor så ser jag det på dig också. Du mår bra och är lycklig. Du har en del funderingar och jag har inte alltid alla svar. Men jag försöker och jag lovar dig att jag alltid kommer vara ärlig. Jag oroar mig en del, din mamma är en tänkare ska du veta. När jag börjar klura för mycket måste jag skriva. Nu tänker jag, på din framtid och på vad som är rätt eller fel. Jag som känner dig bäst av alla borde väl veta men ändå är jag lite osäker. Det är inte alltid lätt ska du veta. Jag tänker på ditt bästa, det betyder allt för mig.
Vi har det bra lilleman, rätt enkelt samspel och rätt få bråk och tjafs. Jag klappar inte mig själv på axeln utan jag pussar dig på pannan älskade Noah och säger tack. Tack för att du finns, tack för att du kompletterar mig, tack för alla fantastiska minnen hittills och tack för alla skratt. Mamma älskar dig till månen och tillbaka ♥
Vi har rest en hel del och du har alltid varit den gladaste och piggaste lilla globetrottern som charmat alla du stött på. Andra har förundrats över hur jag vågat åka ensam med dig, men det var liksom aldrig någon konst. England några gånger, USA, Spanien och Grekland. Du har använt ditt pass flitigt unge man :) På läkarbesök och olika återkontroller har du förvånat och imponerat på läkare och specialister och gjort din mamma både lättad och stolt. De har sagt att vi haft tur och att du är en fighter. När jag har hämtat dig på dagis efter en tung dag på jobbet har du fått mig att landa och andas med magen igen. När jag varit orolig eller ledsen för olika saker har du gjort mig lugn genom att bara finnas nära.
När olyckan skedde och vi snuddade himlen en sekund fann du dig snabbt och litade på alla vuxna runt omkring dig. När din mamma fick åka ambulans med blod och glas överallt satt du i en annan ambulans och pratade på om morfars brandstation och alla småbilar du hade kvar hemma i lägenheten. Jag oroade mig massor för dig och över hur du hanterade traumat men det var uppenbarligen helt i onödan. Du klarar dig fint och är en stark liten krabat. Du börjar bli stor och självständig. Du vill prova dig fram och ibland kastar du dig hejdlöst inför olika upptåg och utmaningar. Du är inte speciellt rädd av dig. Du är trygg och oftast väldigt glad. Jag hoppas innerligt att det fortsätter precis så.
Trots en kaos start och en hel del hinder och utmaningar längs vägen har vi haft det riktigt bra du och jag. Jag kanske inte alltid har tänkt så då vi varit mitt inne i allt men nu i efterhand då jag blickar tillbaka känns det så. Med mycket kärlek och många fina medmänniskor har vi fått energi och stabilitet. Vi har det bra nu också, livet känns bättre än någonsin. Även om du inte alltid kan sätta ord på dina känslor så ser jag det på dig också. Du mår bra och är lycklig. Du har en del funderingar och jag har inte alltid alla svar. Men jag försöker och jag lovar dig att jag alltid kommer vara ärlig. Jag oroar mig en del, din mamma är en tänkare ska du veta. När jag börjar klura för mycket måste jag skriva. Nu tänker jag, på din framtid och på vad som är rätt eller fel. Jag som känner dig bäst av alla borde väl veta men ändå är jag lite osäker. Det är inte alltid lätt ska du veta. Jag tänker på ditt bästa, det betyder allt för mig.
Vi har det bra lilleman, rätt enkelt samspel och rätt få bråk och tjafs. Jag klappar inte mig själv på axeln utan jag pussar dig på pannan älskade Noah och säger tack. Tack för att du finns, tack för att du kompletterar mig, tack för alla fantastiska minnen hittills och tack för alla skratt. Mamma älskar dig till månen och tillbaka ♥
