Funderingar

Efter en toppenhelg med mycket mys så kom då en del nedtryckta tankar och funderingar upp till ytan. Ibland är det så lite som behövs, en blick, en kommentar, ett uteblivet samtal eller besök. Jag kan känna mig motarbetad, eller det kanske är ett starkt ord men lite så är det faktiskt. Jag vet att många i min närhet är förvånade över mitt "nya" sätt att vara, att våga ta risker/chanser, snabba beslut, tvära kast, tänker mer på mig själv osv. Jag förstår till 100 % att det är ovant och det är helt okej att uttrycka att det är just olikt mig eller annorlunda. Men jag vill att människor runt omkring mig samtidigt ska vara glada för min skull, för vår skull, min och Mickes. Jag är lycklig, jag tror på framtiden, jag längtar massor. Jag vill dela det med mina nära, inte känna att jag inte vill berätta då det antingen är bra eller dåligt för att jag inte vill höra, ja det var ju det vi sa...

Jag blir faktiskt ledsen men jobbar på att inte ta åt mig så mycket utan tro på det jag själv gör och inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker. Det är mitt liv och jag gör det som jag tror på! Med risk för att låta självgod så tänker jag fortsätta med att inte lägga dömande kommentarer om andras liv eller förhållande för det är upp till dem. Jag bryr mig också men tänker mig för hur jag lägger fram saker och ting, vill inte såra andra i deras val och beslut men man kanske ska sluta att tänka så mycket och bara säga rakt ut?

Nog om det, men väldigt skönt att skriva av sig! Visar upp lite härliga bilder från i helgen, svamp och blåbär plockade här i skogarna. Mysig middag med glühwein och så senaste inköpet från IKEA, klisterblommor :)
Tack snälla Erika & Sanna för trevligt sällskap och lån av pengar i fredags! Välkommen hem till Malin som hittat tillbaks till storstan. Till sist, hoppas att bebisen snart kikar ut Sara! Kämpa på och så hoppas jag att vi ses snart. Jag längtar redan efter att få hålla!

Just det, om de goa grannarna läser detta!? Kom hem snart, för vi saknar er!

Puss & Kram!

Förändringar är lite läskiga, speciellt om de går fort. Det som kan vara den naturliga utvecklingen hos en person kan vara skrämmande eller framförallt förvånande för de som känner den gamla bäst.
Det som sägs i välmening kan låta dömande. Ibland kan de även vara domande, man säger nej för att man inte vill att något ska förändras (tänk spec.tanten U.). "Nytt är läskigt så jag säger nej!"
Jag gissar att du har haft den härligaste och häftigaste sommaren någonsin och att du bara vill skrika ut det! Gör det!
Tappa inte bort dig själv i dittt "nya jag" för då får du börja om igen med att hitta vem du är och var.
Förändras i din egen takt för att du vill och mår bra av det.
Nu fick du en massa åd som inte inte har bett om.. Igen... Det e min grej. =)
Kram kram