It´s the little things...
Rubriken är början på en gammal klyscha men så otroligt sant. Att få somna i famnen på den man älskar, att vakna till uppdukad frukost och tända ljus, att hämta på dagis och se det finaste man har rusa fram för att slänga sig i famnen, att ge sig ut en höstdag på promenad och njuta av alla vackra färger och naturen, att stå och laga mat i köket och känna de där trygga fina armarna runt sig och få en kyss i nacken, att gå och lägga sig trygg och harmonisk, att krypa upp i soffan med en kopp te och en bra bok. Listan kan göras oändligt lång och det bästa av allt är inget av detta kostar pengar, är inte speciellt svårt att ge tillbaka eller att ge sig själv och det ger en sån härlig känsla i kroppen. Värt att tänka på ibland då det är sådant man kanske tar för givet eller glömmer bort med tiden, det är de små sakerna som gör skillnad ♥
Det är inte lätt då det är svårt
Den här huvudvärken sätter sig på mitt humör, på mitt tålamod och på min ork. Jag har en vilja av stål och är duktig på att se det positiva i allt, jag kan fokusera på allt det fina och le trots att tårarna bränner. Jag har gjort det förut och jag kan göra det igen. Men är det rätt? Eller får man lägga sig ner på golvet och tjuta som en trotsig 3-åring? För ibland är det precis vad jag vill göra. Och hoppas på att en trygg famn tar upp mig, stryker mitt hår och lovar att allt ordnar sig. Huvudvärken kommer försvinna, orken kommer hitta tillbaka, förmågan att hålla massa bollar i luften finns där någonstans och allt det där jag oroar mig för kommer aldrig att inträffa. Om jag bara släpper på masken, slappnar av och faktiskt slutar vara så envis så kanske man kan få vara liten om så bara för en stund? Det är förbannat frustrerande att gå och ha ont och vilja göra en massa saker man alltid kunnat gjort, men där det bara inte går. Jag vet inte om det beror på en ev. whiplash efter bilolyckan, om jag fått problem med migrän eller om det är posttraumatisk stress som tillslut hittat hit. Troligtvis en kombo av samtliga? Jag har nu sovit minst 12 timmar varje dag jag varit hemma hittills, lär fortsätta så ett tag till känns det som. Kontrollfreaket Johanna vill ha en diagnos, svart på vitt, med råd om medicinering och en tidsplan. En punktlista liksom, från A till Ö och sen är det över. Men den kan jag ju se mig om i himlen efter har jag förstått :)
Så om jag är dålig på att höra av mig, svara på sms eller bara verkar frånvarande så vet ni som läser min blogg i alla fall varför. Som tur är, är det inte såhär tröstlöst hela tiden. Ibland finns energin där och då njuter jag till fullo. Det låter nog värre än vad det är, men idag har jag känt mig som den där 3-åringen jag skrev om tidigare. Som bara vill skrika och bråka, men samtidigt hållas hårt och tryggt i famnen. Efter lite lantluft och mys med barnen och stundande fredagsmys med min kärlek känns det i alla fall betydligt bättre. Nu är jag kanske uppe på en 15-årings nivå och det är ju inte fy skam ;) Njut av helgen alla finingar och sköt om er, puss och kram!
Så om jag är dålig på att höra av mig, svara på sms eller bara verkar frånvarande så vet ni som läser min blogg i alla fall varför. Som tur är, är det inte såhär tröstlöst hela tiden. Ibland finns energin där och då njuter jag till fullo. Det låter nog värre än vad det är, men idag har jag känt mig som den där 3-åringen jag skrev om tidigare. Som bara vill skrika och bråka, men samtidigt hållas hårt och tryggt i famnen. Efter lite lantluft och mys med barnen och stundande fredagsmys med min kärlek känns det i alla fall betydligt bättre. Nu är jag kanske uppe på en 15-årings nivå och det är ju inte fy skam ;) Njut av helgen alla finingar och sköt om er, puss och kram!
Livet är kort, men ändå det längsta man någonsin kommer ha
Sitter uppkrupen i soffan med en stor kopp te med honung. Lillhjärtat har precis somnat och vi har läst saga och myst länge i hans lilla säng. Jag har känt mig extra kramsjuk idag. Efter nio timmar på Danderyds sjukhus igår med synbortfall och huvudvärk är det förbaskat skönt att vara hemma och mysa, kramas, titta på film och som nu, bara ligga i soffan. Vet ni att min fina vän Erika körde in mig och satt med mig ända från kl.17.00 till 02.00 på natten, höggravid och allt. Så tacksam då sjukhus gör mig väldigt olustig till mods. Fina fina vän!
Det är cancergala på TV och jag sitter här och kämpar med tårarna. Jag tänkte faktiskt på det igår på sjukhuset, alla sjuka människor. Undrade om någon av dem skulle få det hemska beskedet? En äldre dam hade kraftiga magsmärtor och låg och vred sig och skrek. Jag fick såklart farmor i huvudet och mindes hennes plågsamma ögon. Hon klagade aldrig men jag kunde se att hon hade väldigt ont. Som jag saknar dig farmor!
Jag följer ju en del bloggar med människor som har cancer. Många tycker att det är korkat att läsa om deras livsöden och bli så påverkad, men jag håller inte med. Jag tycker det är jätteviktigt att läsa, engagera sig, prata om det och få en förståelse för andra människor och olika öden. Ibland kommer det tårar av ren och skär sorg då man läser om cellgiftsbehandlingar, saknaden efter sitt "vanliga" liv, dödsfall och då familjen skriver om saknaden efteråt. Ibland är det tårar av glädje då någon blivit friskförklarad, då man läser om stöd från nära och kära och om barns kloka kommentarer om sina föräldrars sjukdom. Oavsett ger det en perspektiv på tillvaron och man blir påmind om och om igen om att aldrig ta någonting för givet.
Så oavsett om det är migrän jag nu brottas med, eller sviter av en whiplash skada efter krocken så ska inget av det få förstöra mina dagar. Däremot ska jag lyssna lite mer på kroppen och inte pressa mig så hårt gällande arbete och träning. Jag är så tacksam för alla mina nära och kära, för mina fina kollegor, för alla goa barn och ungdomar jag möts av dagligen och för att mitt liv ser ut som det gör. Det finns massor jag önskar jag kunde ändra på såklart, men jag ångrar ingenting och jag vägrar att se allt det mörka och negativa. Livet är för kort för att slarvas bort. Sköt om er, många varma kramar!
Det är cancergala på TV och jag sitter här och kämpar med tårarna. Jag tänkte faktiskt på det igår på sjukhuset, alla sjuka människor. Undrade om någon av dem skulle få det hemska beskedet? En äldre dam hade kraftiga magsmärtor och låg och vred sig och skrek. Jag fick såklart farmor i huvudet och mindes hennes plågsamma ögon. Hon klagade aldrig men jag kunde se att hon hade väldigt ont. Som jag saknar dig farmor!
Jag följer ju en del bloggar med människor som har cancer. Många tycker att det är korkat att läsa om deras livsöden och bli så påverkad, men jag håller inte med. Jag tycker det är jätteviktigt att läsa, engagera sig, prata om det och få en förståelse för andra människor och olika öden. Ibland kommer det tårar av ren och skär sorg då man läser om cellgiftsbehandlingar, saknaden efter sitt "vanliga" liv, dödsfall och då familjen skriver om saknaden efteråt. Ibland är det tårar av glädje då någon blivit friskförklarad, då man läser om stöd från nära och kära och om barns kloka kommentarer om sina föräldrars sjukdom. Oavsett ger det en perspektiv på tillvaron och man blir påmind om och om igen om att aldrig ta någonting för givet.
Så oavsett om det är migrän jag nu brottas med, eller sviter av en whiplash skada efter krocken så ska inget av det få förstöra mina dagar. Däremot ska jag lyssna lite mer på kroppen och inte pressa mig så hårt gällande arbete och träning. Jag är så tacksam för alla mina nära och kära, för mina fina kollegor, för alla goa barn och ungdomar jag möts av dagligen och för att mitt liv ser ut som det gör. Det finns massor jag önskar jag kunde ändra på såklart, men jag ångrar ingenting och jag vägrar att se allt det mörka och negativa. Livet är för kort för att slarvas bort. Sköt om er, många varma kramar!
Rusande vardagar!
Livet känns just nu som ett ekorrhjul. Ett hjul som snurrar alldeles för fort. Det är mycket på jobbet med planeringar, projekt, utvecklingssamtal, föräldrakontakter och allt det vanliga... Inom vissa områden arbetar jag för två då min tilltänkta kollega ju sa upp sig i somras och det börjar kännas nu. Samtidigt ska jag ha koll på matsäcksdagar, extrakläder, inbokade möten, återbesök efter operation och allt annat som hör livet till. Sen ska man ju gärna hinna träna lite också och tänka på rehab efter olyckan. Det går okej och man får ju ta det för vad det är, men det sliter ändå... Tror att det måste komma ett blogginlägg om mitt yrke snart för jag har så mycket att skriva av mig om. Yrket som alla älskar att ha åsikter om!
Det som gör mig varm i hjärtat är i alla fall att barnen märker att jag är slut och lite mer förvirrad än vanligt. De bryr sig och är extra gulliga och hjälpsamma på något vis. Idag cyklade några av de äldre eleverna till Mc Donalds för att äta lunch. Jag fick ett sms med en fråga om de skulle köpa med en äppelpaj till mig, bara sådär! Självklart betalade jag för den och det är ju en liten sak i sammanhanget, men det är de små sakerna som räknas. Pajen var dessutom varm då de kom tillbaka så den värmde på flera sätt :)
Nu ska jag krypa ner under filten och kolla på film med lillhjärtat mitt innan det är middag och träning på Sats på schemat. Efter det väntar mys med stora hjärtat så prov som ska rättas, planeringar som ska göras och annat fix kan gå och gömma sig. Hoppas ni mår bra därute i höstrusket? Titta på mitt charmtroll och vår bästa höstbild hittills, blir glad av den! Puss & Kram!
Det som gör mig varm i hjärtat är i alla fall att barnen märker att jag är slut och lite mer förvirrad än vanligt. De bryr sig och är extra gulliga och hjälpsamma på något vis. Idag cyklade några av de äldre eleverna till Mc Donalds för att äta lunch. Jag fick ett sms med en fråga om de skulle köpa med en äppelpaj till mig, bara sådär! Självklart betalade jag för den och det är ju en liten sak i sammanhanget, men det är de små sakerna som räknas. Pajen var dessutom varm då de kom tillbaka så den värmde på flera sätt :)
Nu ska jag krypa ner under filten och kolla på film med lillhjärtat mitt innan det är middag och träning på Sats på schemat. Efter det väntar mys med stora hjärtat så prov som ska rättas, planeringar som ska göras och annat fix kan gå och gömma sig. Hoppas ni mår bra därute i höstrusket? Titta på mitt charmtroll och vår bästa höstbild hittills, blir glad av den! Puss & Kram!
Headache from hell
Envis huvudvärk som inte ger med sig :( Knaprar piller, dricker massor med vatten och försöker vila. Men då man till och med vaknar med huvudvärk är det hopplöst! Kanske är det ett virus, stress eller något efter olyckan? På måndag blir det en tripp till doktorn för att köra uteslutningsmetoden. I helgen väntar en massa mys, fredagsmys på landet, lördagsmys på Globen och söndagsmys på Mini. Huvudvärken ska inte få förstöra min helg, puss och kram!
Tillbaks till rötterna
I helgen har jag pratat minnen, tittat på bilder, återupplevt delar av min barndom och känt så otroligt mycket glädje. Vissa människor fastnar i ens hjärta och trots att man inte ses speciellt ofta är det så enkelt och härligt att umgås. Jag är ju född i Köping och där har jag och lillhjärtat varit i helgen. Äntligen samlade jag mod och plingade på till huset jag och mina syskon aldrig glömmer. Huset som farfar byggde, det fina bruna tegelhuset med en massa spännande rum. Den vackra trädgården med farmors alla blommor och växthuset jag älskade att vara i. Gillestugan med den öppna spisen där vi alltid hade kvällsmys, pingisrummet där vi spelade otaliga turneringar och där syrran showade och hade bordet som scen. Köket som alltid hade så mycket gott att bjuda på, köksbordet där vi åt, pysslade, pratade, stickade, bakade och umgicks. Jag är så nöjd över att ha sett huset med andra ögon, sett förändringarna, sett det gamla som fortfarande fanns kvar, även att Noah fick springa omkring där. Även om han är för liten för att förstå och minnas så tyckte han det var häftigt att vara i morfars gamla rum :) Vissa saker är svåra att beskriva i ord, hur jag än försöker så får jag inte till det. Men känslan i magen över de här dagarna går inte att ta miste på. Kärlek, tacksamhet, glädje och styrka! Jag har haft en riktigt bra måndag som tillägg till det så ikväll njuts det med te och kvällsmacka till en gammal Peter Lemarc skiva. Puss & Kram!
