Förlorat land... Ja så kändes det igår då vi tog en promenad borta vid gamla Löwenströmska och Hagängen. Både jag och Micke har upplevt lite av barndomens dagar där så det var mysigt att återuppleva gamla minnen. Men jag blir lite ledsen i hjärtat då det står fina ståtliga byggnader alldeles tomma och övergivna. Varför gör kommunen ingenting av området? Jag kan inte låta bli att fundera och drömma... Varför inte göra lägenheter? Ett av husen skulle passa perfekt som ett ungdomens hus, fyllt av barn och energi. En del av mig skulle vilja driva ett sånt projekt, tänk vad häftigt det vore! Stora rymliga lokaler, med gymnastiksal (finns i huset), biorum, cafeteria, kanske en inneskatebana, ja allt är möjligt. Undrar om allt bara står där tills det ruttnar eller om det finns en plan?

Nu ska jag ta hand om min lillgroda som inte verkar så nöjd i sin vagga. Just det, så nära men ändå inte riktigt där. Vågen visade på 1990 gram imorse.