Onsdagstankar!
Imorse lämnade jag in bilen för ny ruta på systers jobb. Hon var ju tyvärr inte där då hon är hemma och är sjuk, hade hoppats på skjuts i sånt fall. Nu fick jag snällt knata till jobbet i - 8 grader och gissa om mina kinder var röda då jag kom in. Såg nästan ut som en påskkärring :) Men annars rätt skönt att ta en promenad sådär, jag var pigg och på gång och det händer inte alltför ofta på morgonkvisten. Blir en promenad för att hämta bilen nu snart också, om ingen snäll själ ger mig skjuts. Det återstår att se!
Igår var vi på ultraljud igen och såg den lille, som faktiskt har blivit en del större. Det är en så maxad känsla att ligga där och se alla de olika bilderna ur olika vinklar och veta att det är vår lilla krabat. En krabat som kommer finnas med hela livet och vara en del av mig. Trots motgångar, problem, motsättningar, ja vad som helst som skulle kunna hända i livet så kommer han/hon alltid vara en del av mig. Jag längtar och njuter oerhört!
Det finns annat som snurrar i huvudet också. Tänk att vi människor ibland är så olika, både som personer och i vårt beteende. Vi tolkar situationer, andra personer och tankar så otroligt olika. En välmening, en nyfikenhet, eller en godhjärtad handling från en person kan misstolkas grovt från en annan person. Om misstolkningen sen beror på olika bakgrunder och erfarenheter, dömande och bestämda åsikter eller bara en "dålig dag känsla" är säkert olika, men det kan verkligen bli så fel. Jag tror mycket handlar om att LYSSNA på varandra. Många har redan i en diskussion bestämt sig i sin åsikt och då spelar det ju mindre roll vad den andra säger för den ena är ju redan klar i sin tanke. Så många onödiga diskussioner, tårar , onda magar och problem för att vi inte tar oss tid att lyssna till varandra, jag tror detta är vanligt och det får bli min veckas visdomsord tror jag. Lyssna mera!
By the way, måste få fira mitt besöksrekord lite. Sen jag släppte nyheten om tillökning i familjen så har besökarna ökat drastiskt. Jättekul att se, även om mitt nyfikna sinne såklart undrar vilka alla är. Från ca 35-40 unika adresser i snitt till 50-60 är lite skillnad. Jag antar att rykten om en liten bebis går :)
Tänker på Monkan med familj och hoppas att ni får komma hem snart! Jag antar att du med rätt stor säkerhet inte kommer på fredagsmyset, men vi får komma till dig/er så fort ni är redo! Många kramar till er alla tre!
Önskar alla en trevlig onsdagskväll!
Åhhhh, nu får jag tårar igen,,den lille, som syns på bilderna oj oj,,,vilken känsla. Jag blir så glad innombords det börjar sjunka in,, vad jag önskar att mamma vore här men hon e ju med så klart,,,jaha nu börjar man snora oxå här i data salen,,, Ett fin ord jag lärt mig här i skolan är,,,KASAM,,, det betyder Känsla av sammanhang,.
många kramar Faster
Heter d vi i bara
vissa delar man skriver?
Trodde att hon/han var en del av oss? men men som sagt var så kan ju vissa delar tolkas fel.
Önskar alla en fortsatt trevlig o underbar December månad.
PS.Till Lotta/Mats o Robin
Om ni läser detta så hoppas jag att ni har o har haft en underbar vecka i solen.
Välkommen hem till KYLAN :)
Faster, finns det nått du inte gråter för ? hehehe. Men Johanna, du får passa på så att du inte tappar lilla barnet ner från diskbänken då, som du gjorde med mig :O haha :)
jag har fått ny blogg : www.friiduss.blogg.se .. Den andra blev knäpp :)
Hoppas du mår bra! Kram
ahhaahhahah jag kan tänka mig att Johanna tappade mig i golvet, kolla bara hur dum och korkad jag är ibland;) det är hennes fel...hihi
Det kommer alltid vara vårt, min, din! Det är väl det som är så häftigt och svårt att smälta ibland!
Jag har nog varit världens bästa storesyster så försökt inte ni två :) Hehe!
Många kramar!
Förstår precis hur du menar Johanna. Det är väldigt speciellt att vara gravid och tyvärr kan inte ens respektive uppleva hur det är/känns att bära ett liv inom sig i 9 månader. Det är egentligen fantastiskt, även om det kan vara jobbigt oxå :). Man får ett speciellt band till bebisen redan i magen och du kommer att märka att det finns där när h*n väl kommer ut. Mamma är bäst den första tiden - så är det bara - och speciellt om du ammar.Sen är det häftigt att man lyckas skapa en människa och som du skrev så är den för alltid en del av en. Och självklart även av sin pappa :).
Hej hej! Tack för dina ord på bloggen.... Nä, blir svårt att komma ifrån sjukhuset ikväll.. :) Men vi tar det en annan gång sen när får fått komma hem.
Vi mår alla bra & Noah äter & växer för fullt (tror han brås på pappa sin). Idag e uppe i sin födelsevikt igen så det e jättebra! Ha det så bra så ses & hörs vi, trevlig helg! Kram från fam. Evans