Och så mörker...

Vilken berg och dalbana... Strålande sol och hjärtat borde vara glatt. Men det verkar så svårt. Har känslan att vara lycklig blivit sällsynt och känslan av att vara olycklig en vana? Känner mig vilsen och undrar om jag lurar mig själv eller kanske någon annan till och med? Vad vill jag med mitt liv? Bara vara lycklig är mitt spontana svar, men hur? Tänker inte skriva något mer utan gosa med min lilla prins och försöka hitta godbitarna i livet. Det andra löser sig!

Kommentarer
Postat av: Ullis

Kram på dig vännen..
Dags att dricka te nån kväll kanske... ;-)

Postat av: Monkan

Skickar en solig kram till dig & Noah.... Hör av dig om du kommer till Väsby nåt nästa vecka vet ja!

2008-05-10 @ 19:52:02
Postat av: Sara

Hormonerna åker berg- och dalbana i dig just nu och påverkar nog din sinnesstämning. Kanske saker och ting blir värre och större än vad de egentligen är? Ta det lugnt och far inte runt eller ha för mycket besök och måsten! Stäng in er med Noah och mys :). Tänker på dig. Massa kramar

2008-05-10 @ 21:29:39
Postat av: fiolin

Livet är mystiskt ibland...
Stor kram på dj!

2008-05-12 @ 13:52:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback