Blandat potatismos

Gillade kollegans uttryck om allt snurr på jobbet första veckan, att det är potatismos i huvudet. Precis så känner jag just nu och rätt ofta nuförtiden :) Uppe om nätterna med lilleman, grubblar och klurar över livet, fixar och trixar, glömmer bort saker och är klumpig värre. Vi får väl se om jag kan rensa ut moset till små fina högar här nu då...

Förkylningen känns lite bättre och febern är för tillfället borta. Detta gjorde att jag bestämde mig för att åka på introt till Noahs babysim idag. Det viktigaste var ju att han var frisk och det är han. Lite hostig inatt men imorse var han pigg som en lärka. Innan det var dags för babysim kom en sköterska från sjukhuset på hembesök, vilket jag ju totalt glömt bort men det gick bra ändå. Vi kikade på några enkäter jag och Micke fått fylla i om tiden där och om hemsjukvården som Noah hade. Vi pratade om allt möjligt och hon var väldigt gullig. Hon undrade om det trauma vi gått igenom med Noahs första tid påverkat min "sits" i livet idag eller om det berodde på annat. Det var skönt att prata om allt!

Tillbaks till dagens babysim... Lite nervös var jag minsann. Hade jag tänkt på allt, var allt med, borde man ha med sig något papper? Allt gick smidigt och vips var vi i bassängen och Noah njöt för fullt. Lite läskigt var det att simma på rygg men annars var det kul. Tack vare Anka så gick det bra med dusch och fix efter. De andra bebisarna är några månader äldre och kan sitta fint i sin balja medan man själv duschar. Lite trixigare med Noah. Vi fick en del barnkläder som Theo växt ur också, tack snälla!

Några veckor kvar sen är det faktiskt så att det är flytt på gång. Det känns som om det behövs lite nytt och lite mer folk och rörelse runtomkring. Ner mot centrala Väsby bär det av och sen får vi se. Jag tänker inte så långt framåt utan försöker må bra just här och nu, allt annat löser sig hoppas jag. Jag kommer sakna det här underbara lilla huset men min tid här är förbi. Jag har haft några av min allra bästa och mina allra värsta stunder här. Det har verkligen varit blandad kompott! Jag kommer sakna allt det härliga, mycket bus på gården, vattenkrig, bak med grannbarnen, kubb och skattjakt. Mysiga middagar på altanen och underbara mornar med en tekopp i handen på farstutrappan. Jag som aldrig mer skulle bo i lägenhet, men så kan det vara!

Två veckor kvar till dopet, kan säga att det är blandade känslor. Har det mesta under kontroll men är ändå på min vakt. Beror kanske på potatismoset, är rädd för att ha missat något. Väntar nu mest på att prästen ska höra av sig, han började tydligen jobba 1 september, så att vi kan ses och prata ihop oss.

Längtar tills Hanna & Andrew kommer till Sverige, längtar efter att bli helt frisk, längtar efter att skratta och le en hel dag.

Vill lägga upp fina bilder men det går inte. Internet och datorn i sig har varit helt kocko länge, blir så trött! Vissa bilder går tydligen så här kommer en favorit i repris på charmtrollet.

Gumman lilla, du är så positiv och glad det gillar jag med dig. Fast allt (nästan allt)känns jobbigt,så är du så härligt glad. Me like.

Theo och jag är bara glada om vi får hjälpa till om det behövs,glöm inte det!!!

Krya på dig nu och myyyyys mycket.

Kram kram

Hoppas ni mår bätttre idag där hemma. Noah verkar må lite bättre så jag hoppas det går över fort.

Vi kanske kan ses nåt nästa vecka istället!

Kram på er!

Kramar till er med, underbara goa tjejer! Hoppas ni får en bra dag med era sötnosar!?