Tid till att tänka
Jag är inte van att vara hemma så här mycket, att inte sitta och rätta, fixa och förbereda på kvällarna. Jag slukar böcker vilket är fantastiskt. Jag har sett en och annan film, avkopplande! Det finns så mycket tid, tid att tänka och fundera. På det som varit, hur otroligt mycket jag faktiskt gått igenom på bara 3 år. Vilken berg och dalbana! På framtiden, på drömmar och mål. På tröttheten och sjukdomarna vi verkar dra på oss. Men är det inte alltid så? Då kroppen pressats och man känner sig svag, är man mer mottaglig. Jag kommer knappt ihåg hur det känns att höra bra på både öronen, locket sitter fortfarande i. Lilleman är hängig och det är så jobbigt att se sitt barn hängig. Han sover tätt tätt nära mig om natten, vill hålla handen och känna tryggheten. Jag sover inte så bra men jag njuter av varje sekund. Jag oroar mig för en del saker men de bitar jag inte kan påverka försöker jag låta glida förbi. Sluta blogga funderar jag på? För vems skull bloggar jag och vad får jag tillbaka? Intresset har mattats av lite i och med facebook. Någon som håller med? Vi får se vad som händer. I det stora hela känner jag mig väldigt lyckligt lottad och för första gången på länge är jag lugn i kroppen. Ingen stress och det är en fantastisk känsla! Kanske har jag hittat en ny vän via bloggvärlden, jag tror vi har en del gemensamt. Kram!
Kommentarer
Trackback