Söndagstankar
Dagarna rullar på. Värken kommer och går, madrömmarna likaså. Mycket tankar och funderingar, energi som går åt till försäkringsbolaget och annat som måste ordnas. I dagarna har man fått sig ännu en tankeställare. Hur en enda människa kan förstöra så många människors och familjers liv. Jag tänker såklart på tragedin i Norge. Jag har nästan svårt att ta in allt det sorgliga, men det är såklart oundvikligt. TV, tidningar och facebook får en att tappa andan och få ont i magen. Man vet aldrig vad som kan hända... Man ska vara rädd om det man har, vårda de man tycker om, visa att man älskar sina nära och kära och leva varje minut.
Jag fick ett oväntat och trevligt telefonsamtal idag. Från någon som jag vet följer min blogg och som bryr sig. Någon som jag tänkt på en hel del och som jag är tacksam mot. Vi ska ses senare i sommar och det glädjer mig. Det finns ljusglimtar från ens mörkaste tider och dagar också. De finns alltid där men man ser dem inte alltid. Ibland har man för bråttom, ibland har man tappat orken och ibland vill man bara inte se dem tror jag. Det finns många ljusglimtar nu trots tråkigheter. Jag vägrar låta bilkraschen och värken ta över allt det fina. Ledigheten, sommarvärmen, kärleken, familjen, vännerna, buset och myset.
Nu är det två små sötnosar som ska tvätta håret i badet och sen nattas. Att få ligga bredvid dem och höra deras tunga andetag när de glider in i John Blunds värld är en härlig känsla. Inte bara för att det blir lugn och ro :) Utan för att det är så himla rofyllt och hoppfullt på något vis. Tack till er som kommentrat här på bloggen gällande olyckan, det värmer! Många somriga kramar!
Jag fick ett oväntat och trevligt telefonsamtal idag. Från någon som jag vet följer min blogg och som bryr sig. Någon som jag tänkt på en hel del och som jag är tacksam mot. Vi ska ses senare i sommar och det glädjer mig. Det finns ljusglimtar från ens mörkaste tider och dagar också. De finns alltid där men man ser dem inte alltid. Ibland har man för bråttom, ibland har man tappat orken och ibland vill man bara inte se dem tror jag. Det finns många ljusglimtar nu trots tråkigheter. Jag vägrar låta bilkraschen och värken ta över allt det fina. Ledigheten, sommarvärmen, kärleken, familjen, vännerna, buset och myset.
Nu är det två små sötnosar som ska tvätta håret i badet och sen nattas. Att få ligga bredvid dem och höra deras tunga andetag när de glider in i John Blunds värld är en härlig känsla. Inte bara för att det blir lugn och ro :) Utan för att det är så himla rofyllt och hoppfullt på något vis. Tack till er som kommentrat här på bloggen gällande olyckan, det värmer! Många somriga kramar!
Kommentarer
Trackback