Ibland blir det bara för mycket...

Jag tål ganska mycket. Jag har lärt mig att hålla huvudet högt och kämpa. Ingen löser mina problem utan man får kämpa själv. Jag kan ta en del stryk och ändå le och njuta av allt som är positivt. Jag tänker ofta, att det hade kunnat vara så mycket värre och det ger mig energi att orka vidare och vara tacksam. Men nu är det stopp och idag känner jag mig sådär liten och ynklig som man kan göra ibland. Jag är hemma från jobbet, det bränner i magen och jag mår illa. Jag har ingen kraft i kroppen utan vill bara sova. Det värker i nacken och strålar i ena armen. Ryggslutet känns som om det ska gå av i vilken sekund som helst. Jag blir så ledsen och frustrerad. Jag stressar till olika sjukgymnaster, akupunktur, samtal, rehab. Ingen snöstorm har stoppat mig. Det blir lite bättre men kylan och stressen gör att jag lika snabbt tar ett steg tillbaka. Nu känns det som om kroppen sagt ifrån och tårarna är svåra att stoppa. Men det får vara så en stund, det går över. Det är skönt att skriva av sig lite i den virtuella dagboken utan lås. För precis så här känns det och det är inget jag behöver hymla om. Nu ska jag krypa upp i soffan med en kopp te och en tidning och bara vara... Kram!

 

Du är så bra, Jojo!